Ja, julen är förbi och det blir en jul jag nog aldrig kommer glömma, men som jag så gärna skulle glömma ändå, för det var inte någon höjdare till jul.
Efter att haft natten med hallucinationer så har problemen fortsatt för mig. Hög feber och problem med kissandet, samt en stor klump i halsen som irriterar kräkreflexen och sen mycket slem, det har gjort att det varit svårt att sova och få vila ordentligt.
På julafton så var iaf mina älskade Elin och Ludvig här och hälsade på mig, och vi tittade på Kalle tillsammans och öppnade lite paket vi hade fått från nära och kära.
Men, känslorna låg verkligen utanpå för mig och jag bröt ihop några gånger och grät floder, dels över hela den här situationen vi har hamnat i och att man mår som man mår, men sen så blev det så påtagligt när man fick vackra klappar och hälsningar från sina nära.
Skönt att Elin var här då, så man fick lite stöttning, även om personalen här är väldigt stöttande med, men det är inte samma sak som att få ha sin älskade nära.
Ja, som sagt... en jul som jag helst inte vill minnas, men den kommer nog följa med i minnet ändå som så mycket annat på den här hemska resan.
Det jag lider mest av nu är kissandet som är ett resultat av cellgifterna jag fick. Mina urinvägar är så pass skadade att signalen som skickas från urinblåsan när det är dags att kissa inte riktigt fungerar som den skall, utan den skickar ut signaler nästan kostant att jag är kissnödig.
När det är som värst kissar jag varje kvart och det här påverkar givetvis allt från humör, till sömn och ork.
Men, som med så mycket annat är det bara att vänta på att det ska vända.
Något som däremot är väldigt positivt är att alla mina värden har stigit ordentligt. De vita blodkropparna har kommit igång rejält och även de neutrofila har stigit till värden som börjar närma sig ett "normalvärde", men det kommer fortfarande ta tid innan allt börjar funka som det ska.
Men det innebär iaf att de nya stamcellerna har hittat rätt och att de börjat jobba för att läka min kropp allteftersom.
Vi har haft som förhoppning att jag skall få åka hem innan min födelsedag (4/1) men jag tror nog att vi börjat släppa den tanken med tanke på hur mitt mående har varit senaste tiden, men man vet ju aldrig, saker kan gå snabbt.
Slutligen, ett gigantiskt stort tack för alla kommentarer jag har fått här. Tyvärr så har jag inte haft orken att svara på de senaste, så ni som hoppas på ett svar, ni får försöka klara er... =)
Umeå,
cellgifter,
familj,
julafton,
leukemi,
