Idag fyller jag två!

4kommentarer

Oj, vad tiden bara springer iväg!
Nu har det gått två år sen jag fick mina nya stamceller från en för mig då helt okänd engelsman. Utan dessa stamceller hade jag med stor sannolikhet inte funnits kvar i livet idag.
 
Idag vet jag vem han är, och vi har jämn kontakt med varandra på Facebook och skriver till varandra lite då och då.
Min förhoppning är att jag skall kunna träffa honom och hans fästmö en vacker dag så att jag kan tacka honom på riktigt för att ha hjälpt mig få se min son växa upp.
 
Vad har hänt under det här året som har gått då?
 
Ja, det är egentligen inte så mycket som har hänt, eller jo det är det säkert men vardagen kommer ikapp en och man börjar glömma bort sånt som har varit jobbigt på resan.
Men, det som har hänt är ju att jag har börjat kunna leva mer som en normal människa igen. Jag jobbar (50%), hämtar Ludvig på dagis, tränar, åker och handlar även om det är mycket folk och så vidare... jag gör sånt som vilken annan förälder gör.
 
Jag har faktiskt sakta men säkert börjat förtränga att jag har varit så pass sjuk som jag har varit. Det faktum att jag har haft en dödlig cancer, det tänker jag inte alls ofta på längre. Ibland slår det mig vad jag har gått igenom, men annars försöker jag att inte tänka på det.
 
Men, jag är inte frisk än... och jag kommer aldrig bli friskförklarad på samma sätt som en tumördrabbad blir efter fem år. Däremot så har jag själv sagt att den dagen jag inte behöver äta några mediciner, då kommer jag själv att se mig som frisk. När jag äter mediciner dagligen så är det varje morgon och kväll en påminnelse om att jag varit sjuk. Sen är det ju inte så att jag sätter mig ner och tänker på det hela, men det blir ju en kort påminnelse om varför jag äter de jäkla medicinerna.
 
Framtiden ser ljus ut och jag ser verkligen fram emot att bli helt återställd och kunna funka på samma sätt som innan jag blev sjuk.
 
Än en gång så vill jag passa på att tacka alla nära och kära som har stöttat mig i min resa. Alla kollegor på jobbet som stöttade med kalender och annat. Sen självklart ett stort tack till alla som engagerade sig i mitt fall på Laris Änglar.
 
Nu tar vi sikte på ett nytt år och nya utmaningar!
 
Kram på er alla.
 
 

4 kommentarer

Lena

06 Dec 2014 12:04

Stort grattis Lari!! Du och dina fina familj är tappra hjältar som jag beundrar! Kram!!!

Svar: Ett stort tack Lena! kram
Lari Salminen

Fru A.E

10 Dec 2014 14:59

Stort GRATTIS Lari .........
/Kram

Svar: Tack så mycket! kram
Lari Salminen

Anonym

20 Dec 2014 00:28

Såg ditt inlägg du skrev i slutet av 2012, när jag sökte information om akut aggressiv leukemi. En i min närhet har drabbats, och jag bara kände för att läsa på så mkt om det som möjligt. Mitt i all trist & hemsk läsning dök din blogg upp, och du och din berättelse ger hopp.
Jag trodde först att inlägget i slutet av 2012 var ditt sista, och blev orolig att något hänt. Såg sedan att det fanns helt nya inlägg från dig, och kunde andas ut.

Du är en riktig kämpe, som orkar och vill dela med dig av din historia och ditt liv. Heja dig, du stärker oss som är mitt uppe i en chockprocess <3

Svar: Wow, tack för underbar respons.
Har faktiskt bloggen för att andra ska kunna läsa mer om vad man gått igenom.
Hoppas er resa blir lika fin i slutändan.
Lari Salminen

Eva

26 Dec 2014 00:22

Hittade din blogg nyligen. Så fantastiskt ändå att en människa kan hjälpa någon på en helt annan plats på jorden! Din donator måste vara mycket glad för din skull. Tack för att du delar med dig! God fortsättning! E

Svar:
Lari Salminen

Kommentera

Publiceras ej