Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

 

I hela mitt liv har jag varit van vid att träna mycket. Jag har aldrig varit den där som kan lyfta otroligt mycket och aldrig haft någon fitnesskropp, men jag har hållit med ganska så vältränad ändå, tills nu då.

 

Konditionen är i botten, jag testade att köra lite rodd i makligt tempo och hamnade på tre minuter, sen var jag slut.

Styrkan är långt ifrån vad jag är van vid. När jag gör armhävningar så får jag stå på knä och göra dem och då orkar jag bara med att göra ungefär 10 per set.

Situps var nästan ännu värre, det var knappt jag klarade av att göra 10 stycken vanliga situps.

Chins har jag inte ens testat, för det vet jag nästan redan att jag inte kommer klara av en enda.

 

Men, allt det där har jag pratat mycket om med min kurator och med många sköterskor uppe i Umeå som konstant påminnt mig om vad det är jag har gått igenom och att jag måste tänka på var jag stod för tre månader sen då jag inte ens kunde lyfta min egen kroppsvikt.

 

Det var så illa att jag inte ens kunde ta mig till duschen utan att få hjälp, det var jobbigt att bara stå upp i duschen och när jag var ute på en promenad så kunde jag inte ens ta mig upp för en trottarkant, vi snackar alltså 15-20 cm högt hinder.

 

Jag vet mycket väl att det är lång väg tillbaka och att enda sättet är att träna på och göra det regelbundet, men med tanke på den bakgrund jag har och det yrke jag har som brandman så är det enormt frustrerande ändå.

 

Men, skam den som ger sig... jag SKA komma tillbaka rent fysiskt och jag har precis alla förutsättningar för att klara av det med!

 

Jag kan även avslöja att jag har en enorm träningsvärk efter passet i onsdags, men det är bara skönt att känna att träningen gav något!