Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Igår så var jag uppe i Umeå på första riktiga kollen efter att vi fått komma hem, nämligen tremånaderskollen.

Tänk att det redan har gått tre månader sen jag fick mina engelska stamceller.

 

Det var inte lika ångestfyllt som jag trodde att det skulle vara, utan det som oroade mig mest egentligen var resan upp med tanke på att jag fortfarande har mitt BK-virus som ställer till det för mig med kissandet.

 

Klart att det finns en viss ångest över hur provsvaren på benmärgsprovet kommer att se ut, men samtidigt så vill jag inte tänka något annat än positiva tankar, och det är ändå så att chimersmen som har tagits varje vecka har sett riktigt bra ut.

 

Men jag ska vara ärlig och säga att jag blev lite oroad när jag fick provsvaren inför mitt besök uppe i Umeå, för då hade mina vita blodkroppar och de neutrofila sjunkit ganska så drastiskt, men jag ringde Umeå och fick prata med Dr. M och hon trodde att det beror på den medicin som jag har ätit mot CMV-viruset.

 

Igår så togs det nya prover, och då hade de vita stigit lite och likaså de neutrofila och det kändes riktigt bra. Desssutom hade mitt kreatininvärde sjunkit, dvs det värde som visar på hur njurarna mår och det var tur det för om det värdet hade stigit då hade de velat behålla mig över helgen, och jag hade inte ens tagit med mig saker för att stanna där uppe. Men, det slapp jag!

 

Nu är det en veckas väntan på att få provsvaren, men jag är helt övertygad om att allt ser bra ut!