Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Idag är det exakt ett år sen jag fick mina nya stamceller, ett år sen då jag fick en andra chans att leva mitt liv.

 

Jag kommer ihåg en hel del från den dagen, det var en otroligt lång dag med lång väntan och framförallt en spänd förväntan på om Åsa som var min transplantationskoordinator skulle hinna tillbaka i tid innan den här dagen var slut, för det var viktigt för mig att få mina stamceller just den här dagen av den enkla anledningen att det inte kunde bli fel med tanke på att det är Finland självständighetsdag idag, sjätte december.

 

För att göra spänning ännu större så var det snöstorm och inte alls säkert om de skulle komma med planet, men med tjugo minuter till godo så påbörjades transplantationen.

 

Nu har det gått ett år och nästan ett och ett halvt år sen jag blev sjuk och det är ett år som har varit fyllt av glädje, sorg, tårar, hopp, förtvivlan, spänning och massor av kärlek. Det har även varit en lång lång kamp för att ta sig igenom alla komplikationer på vägen.

 

Men, trots allt så sitter jag här i vårt nya radhus, med ett levande ljus tänt i fönstret för att hylla mitt födelseland och de som kämpat för Finlands självständighet.

 

Det finns alltid saker som skulle kunna vara bättre, men jag är så lyckligt lottad som har det jag har, så jag kan verkligen inte klaga över något.

 

Så, grattis till Finland och alla finnar, och ett stort grattis till mig själv på min ettårsdag!