Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Oj, vilka spännande tider det är nu... det händer massor!

 

Först och främst så är det snart dags för ettårskollen, en otroligt stor milstolpe för mig i min sjukdom. Det blir nog koll i Umeå om tre veckor och det är bara att hålla alla tummar och tår för att allt ser fint ut som det har gjort hittills.

 

Sen har jag börjat arbetsträna den här veckan, vilket är ett stort steg för mig. Bara att få lite nya rutiner och att få åka till jobbet, träffa alla kollegor och vänner och slänga käft, det är stort efter att man har levt i en bubbla senaste året.

 

Sen, så har vi gått och blivit med hus igen... vi har köpt oss ett radhus och det känns otroligt bra!

Vi har länge funderat och resonerat fram och tillbaka om vad vi vill och vad vi behöver för att må bra, och då kommit fram till att radhus i ett barnvänligt område är alldeles perfekt för oss just nu.

Det som är så komiskt är att vi båda två för ett par år sen sa att vi aldrig skulle kunna tänka oss att bo på det sättet, men tänk vad man tänker om när man blir förälder och saker händer med en i livet.

 

Värderingar i livet har blivit väldigt annorlunda och man tänker mycket mer ur en praktisk synvinkel och sen framförallt ur den synpunkt att vad som är bäst för Ludvig.

 

Huset i sig kräver lite jobb, men inget som är akut just nu utan vi har sagt att vi ska bo in oss innan vi börjar renovera, fast någon tapet och någon burk färg kommer vi säkerligen att sätta sprätt på för att få det att kännas som hemma.

 

Nu slipper vi känna oss rotlösa, utan kan istället verkligen känna att vi är hemma när man kliver innanför dörren och nu får vi en chans att landa i allt det vi har gått igenom och kanske kan börja slappna av lite. Nu kan vi kanske lämna lite tråkigheter bakom oss och gå vidare!