Alltså, jag blir uppriktigt förbannad när politiker som sitter och smörjer kråset själva med löner upp emot 90 000:- PER MÅNAD tar beslut om att dödssjuka barn som mår otroligt dåligt och tillbringar en stor del av sitt liv på sjukhuset inte skall få lite härlig underhållning av en clown som har underhållt sjuka barn i många många år.
 
Det handlar om 48 000:- för ETT HELT ÅR!
 
Jag pratade personligen med personal på Lekterapin och fick höra då att vissa barn har inte skrattat på kanske ett halvår, men när Clownen Daff-Daff kommer dit så brister de ut i skratt och för en kort stund så glömmer de faktiskt bort att de är sjuka.
 
Sedan ett tag tillbaka så sitter jag i styrelsen för Göran Melins Insamlingsstiftelse och vi tog ett beslut att samla in de pengar som fattas, vilket är 28 000:- och för mig som själv har varit sjuk en längre tid och verkligen förstår hur viktigt det är att få glömma bort att man är sjuk en stund, jag kan verkligen relatera.
 
Här kan ni läsa mer om vad GMIS gör och även hur ni kan skänka en slant: Låt Clownen Daff-Daff skoja vidare för sjuka barn
 
(bild från st.nu)
 
Än en gång så har det börjat snurra en sån här "rolig" status på Facebook. Ni vet en sån där någon skriver en statusuppdatering som har en helt oförklarlig mening för den som läser den. Dock kanske man tycker det är en rolig status och väljer att kommentera eller gilla den, och då får man ett privat meddelande av den som skrev inlägget från början:
 
Kära mördarsnigel-offer ... Jag har förlorat i detta spelet och nu oxå du! Men allt för den goda sakens skull... Du gillade el kommenterade min status, så nu måste du lägga upp följande som din status och fortsätta spelet.

Detta för att uppmärksamma bröstcancer månaden, viktigt! (hoppas du inte förlorat ditt sinne för humor)

Jag vet att ingen vill läsa min status, men ibland när jag har tråkigt, lägger jag mig i en sovsäck, häller smör över mig och glider runt på köksgolvet och kallar mig för en mördarsnigel

Okej... visst, det kan väl vara en trevlig tanke, men hur i hela fridens namn uppmärksammar detta bröstcancer på något vis?

Jag har skrivit om detta fenomen en gång tidigare då jag blev förbannad... men tydligen så lär sig inte folk!

Det jag är ute efter är att om man vill uppmärksamma cancer på något sätt, då kan man väl skänka en slant via mobilen, ta en skärmdump och sen lägga upp det på sin Facebook och uppmana alla sina vänner att göra likadant. DÅ uppmärksammar man cancer!

Nä, gör om och gör rätt... sluta driva med de som har drabbats av cancer på något sätt och gör lite skillnad istället.

Sen så finns det en del där ute som tycker att det är viktigt att man ska kunna skämta och skoja om cancer och andra läskiga saker i livet, och det är väl inget fel i att tycka det, men det måste ske på den drabbades villkor och val.

Det är inte alla som kan skoja och skämta om cancer, för man kanske är döende eller mitt uppe i en svår cellgiftsbehandling eller precis har förlorat en närstående till cancern. Jag kan garantera er att man inte uppskattar en sådan här status då.

 

 
För er som inte är vänner med mig på Facebook, så har ni inte fått reda på den otroligt häftiga grejen som hänt...
 
Jag har fått ett mail av min donator, ett svar på mitt brev som jag skickade!!!
 
Det kom som en total överraskning för mig med tanke på att jag hade fått reda på av mitt sjukhus att jag inte skulle kunna få ett svar av honom förrän tidigast två år efter min transplantation. Det innebär i december någon gång.
 
Men, gissa om jag blev förvånad när jag ligger i soffan med Elin en kväll och slötittar på tv när det trillar in ett mail med rubriken: A message from your friend in the UK
 
Först så tänkte jag att det är ytterligare ett spammail av något slag där jag har vunnit några miljoner eller så... men av någon anledning fick jag en känsla av att jag borde öppna mailet och läsa.
 
Ganska så snabbt insåg jag att det var ett mail från min donator... jisses vilken lycka.
 
Förmodligen har han hittat min blogg när han googlat på mitt namn och där fått tag i min epost... han var tydligen lite otålig han med...=)
 
Vi började att skriva lite med varandra på Facebook, och det är otroligt skön kille och det är ett rent nöje att få lära känna honom bättre.
 
Jag ville bara dela med mig av detta till er...
En annan fråga som dök upp när jag skrev innan, är var man kan köpa Fuck Cancer armbanden som jag bär dagligen...
 
Svaret är på Ung Cancers webbshop.
 
 
Om det är så att ni inte gillar just det utrycket så kan jag tipsa er om att köpa ett armband eller halsband från For Life som skänker allt överskott till Cancerfonden.
 
 
Wow, vilken respons på mitt inlägg om statusuppdateringarna på Facebook. Det kunde jag aldrig tro...
 
Statistiken här på bloggen har exploderat och de senaste två dagarna har jag haft över 55 000 unika besökare per dag och blogginlägget har gillats över 38 000 ggr på Facebook.
 
 
 
 
Jag har fått så många kommentarer och feedback på mitt inlägg, som varit både ris och ros, men överlag har ni hållit med mig i mina tankar.
 
Nu när jag verkligen har fått er uppmärksamhet så tänkte jag utmana er och den utmaningen hittar ni längre ner i det här inlägget, men först så vill jag svara på lite respons som jag har fått.
 
Det här är några frågor och funderingar som har kommit upp när ni har kommenterat, samt mina tankar om det:
 
- Sådana kedjebrev är ju bra, för det kan ändå få någon att komma på att de inte skänkt en slant på länge.
Jo, helt klart är det så att vissa av er har skänkt en slant när ni har fått "utmaningen" och det är helt underbart gjort av er, men det jag tycker blir fel är att den stora massan bland dina vänner aldrig får reda på varför du skrev en sådan status. Säg att du har 300 vänner på Facebook och det totalt är 30 stycken som gillar eller kommenterar din status så att du får skicka informationen till dem, då är det fortfarande 270 av dina vänner på Facebook som inte har fått informationen och inte förstår VARFÖR. 
 
- Se på Ice bucket challenge som har genererat miljoner till forskningen om ALS, det har ju funkat bra.
Självklart! Jag tycker det är en kanonbra och rolig idé, men från början så var utmaningen sådan att om man inte genomförde utmaningen att hälla vatten över huvudet så först då skulle man skänka pengar till ALS som straff, men om man hällde vattnet över sig inom 24 timmar så "slapp" man det. Detta ändrades dock en bit in i utmaningen och till slut så har alla fått med att man skall göra både och. Dessutom så är alla väldigt noga med att ange nummer där man kan skänka. I inlägget som jag skrev om, så påpekar man inte på något vis alls att man skall skänka pengar till forskningen inom cancer.
 
- Lite humor är ju bara ett bra sätt att minska på det dramatiska med cancer och ett bra sätt att ta sig igenom sjukdomen.
Som cancersjuk själv så är jag ytterst medveten om hur otroligt viktigt det är att kunna skämta och skoja om saker som är jobbiga och tuffa. När jag berättar om min sjukdom för mina vänner och kollegor är jag inte alls sen med att skoja och berätta galna historier om sånt jag varit med om på sjukhuset.
Den stora skillnaden är att det är JAG som bestämmer när jag är redo att skämta om det och när jag tycker det är ok.
Det fanns stunder när jag mådde som sämst som jag kunde bli otroligt ledsen och sårad om jag läste fel saker på nätet eller om någon sa något som var fel, men även massor av tillfällen då humorn har lyft mig ur djupa dalar.
Det man inte får glömma är att det är väldigt många som förlorar ett barn, en vän, en partner, en förälder eller liknande varje dag i vårt land just på grund av cancer, och för dem kan det vara ödesdigert att få en sån "utmaning" skickad till sig på Facebook.
 
- Sociala medier skall inte användas för sånt här säger du, men det är ju så man sprider budskap idag!
Jag kanske var otydlig i vad jag menade när jag skrev just det.
I min värld är sociala medier otroligt bra sätt att få ut ett budskap på, se bara på mitt blogginlägg som har fått enorm uppmärksamhet. MEN, om man skall använda sig av sociala medier för att sprida ett budskap, se då till att du verkligen träffar rätt med vad du menar och att det inte finns några oklarheter om vad ditt budskap verkligen är.
Det hade varit så lätt att göra den här utmaningen till en bra utmaning om man hade varit mer tydlig i att man skall skänka en slant till cancerfonden eller något annat och att man efter en vecka eller så skrev öppet på sin sida vad allt handlade om och uppmanade alla att bidra till kampen.
I det här fallet missade man det helt och hållet.
 
Ja, det här är några av de funderingar som jag har fått bland kommentarerna och det jag verkligen vill poängtera är att sådana här saker verkligen kan vara bra, men man MÅSTE tänka igenom hur man skall få fram budskapet till så många som möjligt, inte bara en liten del av sin vänlista.
 
Trots allt så blev ju den här "utmaningen" något som fick en stor uppmärksamhet tack vare alla er som har delat mitt inlägg och kommenterat och tyckt till. Som många av er skrivit så har ni istället donerat en slant.
 
Det får mig osökt att komma in på min utmaning som jag har till er...
 
För att få ut något riktigt bra av detta ståhej som skapats på kort tid, så har jag startat upp en insamling på Cancerfonden och jag utmanar nu alla er 38 000 (i skrivande stund) som gillat mitt inlägg att skänka en slant så att vi tillsammans kan hjälpas åt att bota fler.
Många bäckar små...
 
SMS:a BESEGRA 9220 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 9220 Johan Ek
 
Vill du skänka mer kan du gå in på insamlingen och skänka via betalkort/internetbank. Du kommer till insamlingen genom att klicka på nedanstående ruta.
 


Om 2000 av er som gillat mitt inlägg skänker 50:- så innebär det 100 000:- till Cancerfonden och om 20 000 av skulle göra det så innebär det EN MILJON, hur häftigt skulle inte det vara?
 
Jag själv startar igång det hela genom att skänka 200:-. Vad är just DITT klick på Gilla värt?
 
 
 
Sist men inte minst, ett stort och hjärtligt tack till alla stöttande kommentarer och hejarop som kommit in. Dels för mitt inlägg men framförallt för min kamp mot cancern!
 
Underbara människor är ni allihopa!
 
ps. Ni får gärna dela, gilla och sprida det här inlägget lika mycket så vi kan samla in massor! :o)
cancerfonden, facebook,
Jag skrev en statusuppdatering på Facebook idag som har gnagt inom mig några dagar... det såg ut så här:
 
"Just nu så snurrar det en grej som nog är god i tanken, men som jag ifrågasätter stort ändå.

Man skall skriva en status på sin sida och den som kommenterar eller gillar får i uppdrag att göra detsamma.

Det handlar om statusar som t ex "Visade brösten för att slippa en fortkörningsbot", "Inget toalettpapper, strumpor adjö.", "Jag har beslutat att stoppa användningen av underkläder" och så vidare.

Tanken är att man skall göra detta för att väcka medvetenheten om bröstcancer och prostatacancer.
Min undran gällande det här är HUR det väcker medvetenheten för dessa cancersorter???

Först och främst så fattar inte större delen av de som läser en sådan status varför man har skrivit den och får inget veta förrän man har gillat eller kommenterat. Sen så genererar det absolut inget stöd för kampen mot cancer, och sist men inte minst som cancerdrabbad själv så tycker inte jag att det är ett ämne att skoja om med tanke på att det är en så otroligt allvarlig sjukdom som drabbar var tredje person och ännu fler anhöriga som mår dåligt när ett sådant besked slår ner på en. För att inte tala om hur många som har förlorat kampen mot detta monster.

Nä, vill ni istället väcka medvetenhet och uppmärksamma cancer så tycker jag att ni ska sätta in en slant hos CancerfondenBarncancerfonden eller någon liknande organisation.

Tanken är god, men jag tycker att den missar målet med lite för många meter...

Ni får mer än gärna dela det här inlägget så vi istället faktiskt ökar medvetenheten och uppmärksammar det riktiga syftet, nämligen att bekämpa cancer."

Inlägget har redan delats ett antal gånger och det i sig är ju helt underbart, för jag tycker inte man skall använda sociala medier till sån skit (pardon my french).

Visst, tanken är god egentligen kanske, men samtidigt... man använder sig av humor och gör sig rolig inför sina vänner och bekanta på Facebook, men på vems bekostnad?

Så här ser hela meddelandet ut som man får när man gillat eller kommenterat en sådan status (kan säkert vara lite olika skillnader):

"Du skulle inte ha kommenterat eller gillat mitt inlägg!

Nu måste du välja något av följande och klistra in den på din vägg.

Detta är 2014 års spel för att väcka medvetenhet om bröstcancer och prostatacancer.

Var inte en glädjedödare, välj något av följande och ändra din status:

1) Satan vad mina pungkulor är svettig
2) Visade brösten för att slippa en fortkörningbot

3) Har någon en tampong, mina är slut?
4) hur tar jag bort fotsvamp?
5) Varför är ingen här när jag är kåt?
6) Inget toalettpapper, strumpor adjö.
7) Jag har blivit erbjuden en position som en kondomtestare, men jag tvekar. Jag tror jag är kär, vad ska jag göra?
9) Jag har beslutat att stoppa användningen av underkläder
10) Det är bekräftat, jag kommer att bli en mamma / pappa!
11) vann 5089,32 kr på lotto
12) Jag älskar min stora fasta bröst.
13) Jag svänger mina pungkulor fram och tillbaka.
14) Det var inte en fis, nya byxor, tack. Lägg en av dessa utan förklaring. Jag beklagar djupt - Jag blev också lurad !!!! Ser fram emot att se din status."


En sak som stör mig extra mycket, är just det här med att man inte ska vara en glädjedödare. Jag undrar, vad är det som är glädjande med cancer? Ja, kanske om du lyckas vinna över skiten, men annars tror jag inte att det är många där ute som har drabbats av cancer som tycker att det är så glädjande.

Sen tycker jag att det är ganska så osmakliga alternativ, iaf många av dem. Men de är till för att göra sig lite rolig inför sina vänner på Facebook. Men då kommer jag åter tillbaka till frågan: På vems bekostnad?

Ja, det blir ju på alla de som drabbats av cancers bekostnad. De som har förlorat kampen, de som har en släkting eller vän som gått bort eller de som faktiskt kämpar mot cancer i nuläget.

Nä, absolut inget roligt i sådana här kedjebrev på sociala medier.

Gör det rätta istället om du vill uppmärksamma cancer, skänk en slant så att vi kan lära oss mer om hur vi kan vinna över skiten!

 

 
Nu har det gått lite tid sen vi fick beskedet att jag inte kommer kunna bli pappa igen.
 
Eller, jo, pappa kan jag bli, men inte biologisk pappa igen.
 
Jag är steril, vilket jag iofs visste att jag förmodligen kommer att bli, men vi fick chansen att åka till IVF-kliniken i Umeå och frysa in lite spermier för att i framtiden kunna få hjälp att bli föräldrar igen.
Nu har vi fått veta att de spermier som vi frös in inte klarade av den resan, de gick helt enkelt inte att använda.
 
"Jaha" säger kanske vissa som sitter där ute och inte kan bli föräldrar av andra anledningar och det säger jag absolut inget om. Jag har haft turen att faktiskt få en son innan jag fick leukemi och det är otroligt svårt för mig att ens tänka tanken på hur otroligt jobbigt det måste vara för de som av andra anledningar inte kan få biologiska barn.
 
Men, det faktum att andra har det jobbigare än mig, det förtar inte alls det att jag inte kan ge vår son ett helsyskon, att jag inte kan få ett biologiskt barn igen. Speciellt när vi hade planerat att vi skulle skaffa syskon till Ludvig.
 
MEN, det jag egentligen vill få sagt med det här inlägget, det är att påminna alla som är på väg att få cellgifter, att verkligen påpeka för sina läkare att man vill få lämna spermier för infrysning.
Visst, det kan vara så att man just i det läget inte ens orkar tänka tanken på barn i framtiden, för man vet inte ens om man kommer att överleva själv, men tro mig, om man nu besegrar cancern och sen vill börja leva igen så kanske man vill få möjligheten att få barn.
 
I mitt fall så var jag så otroligt dålig när jag kom in på sjukhuset att det inte fanns någon tid för mig att åka tidigare för att lämna spermier, utan för mig så blev det efter min andra cellgiftskur vilket förmodligen har påverkat en hel del det med. Men i vissa fall så är det inte så akut, utan det finns några dagar som man skulle kunna göra det hela på, och då tycker jag att man verkligen ska ta den chansen!
Om det är så att dina läkare säger nej, då tycker jag att du ska stå på dig, för det är ändå en otroligt stor grej att bli steril.
 
För oss återstår nu att ta ett beslut på om vi ska använda oss av en spermadonator, vilket det lutar åt, för vi vill ju verkligen att vår son skall få ett syskon.
 
Det finns även en minimal chans att min produktion kommer igång, men mina läkare har sagt det att chansen är så gott som obefintlig.
 
Sen så tänker jag samtidigt att jag är i livet, jag fick en chans att vara pappa till Ludvig och det är kanske inte hela världen att jag inte kan få ett biologiskt barn till, även om det är en jobbig tanke att brottas med.
 
Det här är en av många saker som man kanske inte tänker på när man väl får beskedet att man fått cancer och därför vill jag lyfta fram det lite här på bloggen. Det kanske kan hjälpa någon iaf.
 
 
I vår familj har vi börjat tänka mer och mer på vad vi köper hem ifrån affären, och det som är absolut störst skillnad är att vi har blivit mycket mer ekologiska av oss.
 
 
 
Varför?
Jo, av ganska så enkla orsaker.
Många matprodukter innehåller väldigt mycket gifter, i form av besprutningsmedel och andra tillsatser som inte är bra för hälsa och kropp. Efter att jag blev sjuk så har jag börjat fundera mer på den biten, hur mycket gifter man får i sig genom maten.
 
Sen så är det Ludvig, och det är kanske en av de större orsakerna egentligen, vi vill inte att han ska utsättas för all skit i onödan, utan vill ge honom en bra start på livet.
Slutligen är det miljön, även om det kanske inte gör så stor skillnad att just vår familj väljer mer ekologiska produkter, men många bäckar små.
 
Nackdelen då, ja det är väl priset, men samtdigt så har marknaden växt sig större och utbudet och efterfrågan likaså, och det påverkar priset mycket.
 
Vad är det då vi köper ekologiskt av i vardagen?
 
Mjölk, yogurt, fil, all frukt, tomater, kaffebönor, grädde, potatis och mer därtill. Sen är det ju lite olika utbud i vissa affärer och det är inte hållbart att åka från butik till butik för att leta efter ekologiska varianter, så om det inte finns en vara som är ekologisk i just den butiken så får man väl ta det näst bästa, något som är tillverkat i Sverige iaf.
 
Att byta ut allt till ekologiska varor idag, det är inte hållbart, det skulle kosta för mycket och det skulle inte finnas ett sådant utbud, men sak efter sak byts ut i vårt hem iaf.
 
Hur ekologisk är du egentligen, vad har ni för varor hemma som ni så gott som alltid köper ekologiskt?
 
 
Sen jag skapade min blogg så har jag lite då och då fått mail från människor som på något vis har drabbats av denna hemska sjukdom som även drabbat mig och min familj.
Det har handlat om personer som fått leukemi, eller anhöriga till en person som har fått leukemi.
 
När jag fått sådana mail så har jag med glädje besvarat de frågor och funderingar som dessa personer har haft, och det är något som jag mer än gärna fortsätter att göra.
 
Jag vet själv hur otroligt bra det känns att ha någon som man kan fråga lite när man undrar något, någon som har fått gå igenom samma saker som man själv går igenom.
 
Så, om det nu är någon där ute som hittar hit och har lite frågor, så finns min mail i menyn till höger. Det är bara att skriva ett mail och fråga.
 
 
Snubblade över det här när jag satt och drack morgonkaffet, och det måste vara något av det mest förklarande på länge. Hur kan finska vara ett av världens svåraste språk att lära sig, ja det är bara att kolla på detta som kommer...
 
 
English: A dog.
Swedish: What?
English: The dog.
English: Two dogs.
Swedish: Okay. We have: En hund, hunden, Två hundar, hundarna.
German: Wait, I wan't to try it too!
English: No, go away.
Swedish: No one invited you.
German: Der Hund.
English: I said go away.
German: Ein Hund, zwei Hunde.
Swedish: Stop it!
German: Den Hund, einen Hund, dem Hund, einem Hund, des Hundes, eines Hundes, den Hunden, der Hunden.
Finnish: Sup.
English: NO. 
Swedish: NO.
German: NO. Finn, you go away!!
Finnish: Koira, koiran, koiraa, koiran again, koirassa, koirasta, koiraan, koiralla, koiralta, koiralle, koirana, koiraksi, koiratta, koirineen, koirin.
German: WHAT?
Swedish: You must be kidding us!
English: This must be a joke...
Finnish: Aaaand... koirasi, koirani, koiransa, koiramme, koiranne, koiraani, koiraasi, koiraansa, koiraamme, koiraanne, koirassani, koirassasi, koirassansa, koirassamme, koirassanne, koirastani, koirastasi, koirastansa, koirastamme, koirastanne, koirallani, koirallasi, koirallansa, koirallamme, koirallanne, koiranani, koiranasi, koiranansa, koiranamme, koirananne, koirakseni, koiraksesi, koiraksensa, koiraksemme, koiraksenne, koirattani, koirattasi, koirattansa, koirattamme, koirattanne, koirineni, koirinesi, koirinensa, koirinemme, koirinenne.
English: Those are words for a dog???
Finnish: Wait! I didn't stop yet.
There is still: koirakaan, koirankaan, koiraakaan, koirassakaan, koirastakaan, koiraankaan, koirallakaan, koiraltakaan, koirallekaan, koiranakaan, koiraksikaan, koirattakaan, koirineenkaan, koirinkaan, koirako, koiranko, koiraako, koirassako, koirastako, koiraanko, koirallako, koiraltako, koiralleko, koiranako, koiraksiko, koirattako, koirineenko, koirinko, koirasikaan, koiranikaan, koiransakaan, koirammekaan, koirannekaan, koiraanikaan, koiraasikaan, koiraansakaan, koiraammekaan, koiraannekaan, koirassanikaan, koirassasikaan, koirassansakaan, koirassammekaan, koirassannekaan, koirastanikaan, koirastasikaan, koirastansakaan, koirastammekaan, koirastannekaan, koirallanikaan, koirallasikaan, koirallansakaan, koirallammekaan, koirallannekaan, koirananikaan, koiranasikaan, koiranansakaan, koiranammekaan, koiranannekaan, koiraksenikaan, koiraksesikaan, koiraksensakaan, koiraksemmekaan, koiraksennekaan, koirattanikaan, koirattasikaan, koirattansakaan, koirattammekaan, koirattannekaan, koirinenikaan, koirinesikaan, koirinensakaan, koirinemmekaan, koirinennekaan, koirasiko, koiraniko, koiransako, koirammeko, koiranneko, koiraaniko, koiraasiko, koiraansako, koiraammeko, koiraanneko, koirassaniko, koirassasiko, koirassansako, koirassammeko, koirassanneko, koirastaniko, koirastasiko, koirastansako, koirastammeko, koirastanneko, koirallaniko, koirallasiko, koirallansako, koirallammeko, koirallanneko, koirananiko, koiranasiko, koiranansako, koiranammeko, koirananneko, koirakseniko, koiraksesiko, koiraksensako, koiraksemmeko, koiraksenneko, koirattaniko, koirattasiko, koirattansako, koirattammeko, koirattanneko, koirineniko, koirinesiko, koirinensako, koirinemmeko, koirinenneko, koirasikaanko, koiranikaanko, koiransakaanko, koirammekaanko, koirannekaanko, koiraanikaanko, koiraasikaanko, koiraansakaanko, koiraammekaanko, koiraannekaanko, koirassanikaanko, koirassasikaanko, koirassansakaanko, koirassammekaanko, koirassannekaanko, koirastanikaanko, koirastasikaanko, koirastansakaanko, koirastammekaanko, koirastannekaanko, koirallanikaanko, koirallasikaanko, koirallansakaanko, koirallammekaanko, koirallannekaanko, koirananikaanko, koiranasikaanko, koiranansakaanko, koiranammekaanko, koiranannekaanko, koiraksenikaanko, koiraksesikaanko, koiraksensakaanko, koiraksemmekaanko, koiraksennekaanko, koirattanikaanko, koirattasikaanko, koirattansakaanko, koirattammekaanko, koirattannekaanko, koirinenikaanko, koirinesikaanko, koirinensakaanko, koirinemmekaanko, koirinennekaanko, koirasikokaan, koiranikokaan, koiransakokaan, koirammekokaan, koirannekokaan, koiraanikokaan, koiraasikokaan, koiraansakokaan, koiraammekokaan, koiraannekokaan, koirassanikokaan, koirassasikokaan, koirassansakokaan, koirassammekokaan, koirassannekokaan, koirastanikokaan, koirastasikokaan, koirastansakokaan, koirastammekokaan, koirastannekokaan, koirallanikokaan, koirallasikokaan, koirallansakokaan, koirallammekokaan, koirallannekokaan, koirananikokaan, koiranasikokaan, koiranansakokaan, koiranammekokaan, koiranannekokaan, koiraksenikokaan, koiraksesikokaan, koiraksensakokaan, koiraksemmekokaan, koiraksennekokaan, koirattanikokaan, koirattasikokaan, koirattansakokaan, koirattammekokaan, koirattannekokaan, koirinenikokaan, koirinesikokaan, koirinensakokaan, koirinemmekokaan, koirinennekokaan.
Swedish: Breath!!
German: Whattaaa?
English: Okay, now you're just making things up!
Finnish: And now the plural forms.....

 
Sen så har vi ett annat exempel på hur ord kan betyda väldigt många olika saker:

The spruce is on fire. = Kuusi palaa.
The spruce returns. = Kuusi palaa.

The number six is on fire = Kuusi palaa
The number six returns = Kuusi palaa
Six of them are on fire. = Kuusi palaa.
Six of them return. = Kuusi palaa.
Your moon is on fire. = Kuusi palaa.
Your moon returns. = Kuusi palaa.
Six pieces. = Kuusi palaa.
 
Om du inte hängde med, så finns här en förklarande bild dessutom:
 
 
Sen när man väl ska sätta ihop meningar, så kan det bli väldigt roligt dessutom:
 
Kärpänen toiselle: “Tuu kattoon kattoon, kun kaveri tapettiin tapettiin.”
(a fly to another: “Come to the seiling and see, our frend has been killed on the wallpaper”)

"Kas vain!", sanoi kasvain ja kasvoi vain sillä vain kasvain voi kasvaa noin vain.
(“Oh my!”, said a tumor and grew because only a tumor can grow just like that.)

"Älä rääkkää kääkkää!" "En rääkkääkkään!"
(“Don’t torture the old man!” “I’m not torturing him!”)
 Kokko! Kokoa koko kokko kokoon! 
- Koko kokkoko?
- Koko kokko
(Kokko! Pile up the whole bonfire!
- The whole bonfire?
- Whole bonfire.)

Hae lakkaa satamasta, kun lakkaa satamasta.
(Get varnish from the harbor when it stops raining)
 
Kai kissa kaikissa joissa, joissa se koittaa onkia, se koittaa sekoittaa onkia.
(Probably the cat tries to mix up fish poles in every river it tries to fish in)
 
Mun mummoni muni mun mammani, mun mammani muni mun.
(My grandma laid an egg - my mum. My mum laid an egg - me.)
 
Keksijä keksi keksin, keksin keksittyään keksijä keksi keksin keksityksi keksinnöksi.
(Inventor invented a cookie. When he had invented a cookie inventor invented a cookie to be invented)
 
Vihdoin vihdoin vihdoin.
(I finally whipped myself with vihtas - boughs of silver birch)
 
Etsivät etsivät etsivät etsivät etsivät.
(Searching detectives searched searching detectives)
 
Svårt, inte då!!! Jo, det är ett fruktansvärt svårt språk tycker jag, speciellt i skrift och grammatiskt.
Ord kan böjas till förbannelse och samtidigt betyda mängder av saker.
 
Men, jag är otroligt glad över att min mamma satte mig på hemspråk när jag var liten, för annars hade jag verkligen inte kunnat någon finska alls idag, men nu kan jag iaf så pass att jag klarar mig ganska så bra när jag är i Finland. Klart att det är lite rostigt innan man kommer igång, men om jag är i Finland nån vecka så kommer mycket tillbaka.
 
Tjipp o hej från mig!
Finland, humor,
Ett nyårslöfte som vissa kanske har är att källsortera lite mer saker i hemmet, vilket jag anser kan vara ett riktigt bra nyårslöfte.
Vi har börjat källsortera allt mer sen vi flyttade till hus igen, och nu så tänkte jag tipsa er om hur man kan spara lite plats när man källsorterar mjölkpaket.
Det är nog många som tycker att mjölkpaket kan ta en hel del plats när man ska källsortera, men om man gör som vi gör, då tar ett mjölkpaket typ ingen plats alls.
 
Börja med att skölja ur ditt mjölkpaket.
 
 
Riv nu upp toppen på paketet.
 
 
Platta ut paketet så att den får "vingar".
 
 
Vik in "vingarna" på baksidan. (Jag har vänt på paketet)
 
 
Vik nu paketet nästan på mitten.
 
 
Vik ännu en gång, så att du får en liten fyrkant.
 
 
Sen så trycker du in toppen på paketet under de flikar som har skapats.
 
 
Vips så har du fått ett litet platt fyrkantigt paket som inte tar någon plats alls. Du kan samla på mig hundratals mjölkpaket innan det är dags att gå till återvinningen.
 
Jag hoppas att det går att tyda bilderna så att ni lyckas göra detta.
 
Det går även att göra på mjölkpaket som har skruvkork, men det är lite mer bök i sista momentet men det går.
 
God fortsättning på året!
Ja, inte den mest fantasifulla rubriken, men det är en rubrik som innehåller mycket mening iaf för oss.
2012 och 2013 var två år som inte har så mycket positivt i sig, det är väl ett par saker som sticker ut från allt det jobbiga som vi fått gå igenom.
 
Ludvigs födsel och uppväxt är ju en sak, och det faktum att Elin och jag gifte oss är en annan, men sen har det varit mycket tråkigheter och problem som har förföljt oss.
 
Men, tack vare släkt, vänner, bekanta, helt okända främlingar som har stöttat oss och hjälpt oss på fötter igen med hjälp av massor av kärlek och omtanke så ser vi nu fram emot 2014 med glädje.
 
Vi har ett nytt hus, Ludvig skall börja på dagis, Elin ska börja jobba igen, jag har börjat arbetsträna och jag skall fortsätta att må bättre och bättre. Målet är att vi helt enkelt skall få leva ett normalt liv igen och få vara den familj som vi hade hoppats på innan min sjukdom och problemen med huset slog till.
 
Elin, Ludvig och jag vill rikta ett enorm stort tack till alla som har funnits vid vår sida och hjälpt oss i vår kamp. Utan er hade vi nog inte varit där vi är idag!
 
Så, ett enormt stort gott nytt år till er alla som läser detta och hoppas att 2014 blir ett kanonår för alla!
 
 
Ja, det går inte ens att jämföra årets jul med förra årets jul.
Då låg jag nerbäddad i sängen på sjukhuset, mådde pyton efter cellgifter och efter stamcellstransplantationen och hade Elin och Ludvig på besök en kort stund.
 
I år, då har det varit helt underbart att fira jul.
Mamma har varit på besök och vi stökade med lite julmat som vi skulle ta med oss till Elins syster Hanna där julen skulle firas.
Jag gravade lax, stekte revben, kokte brunkål, griljerade skinka och mamma gjorde kålrotslåda.
 
 
 
 
 
Innan dess att mamma kom hit så hade Elin stökat undan alla julklappar och vi hade köpt hem en underbart vacker julgran som vi klädde samma kväll som mamma kom.
 
 
 
 
Ludvig hjälpte till med att klä granen och tyckte nog att det var riktigt skoj.
 
På julafton så åkte vi som sagt till Elins syster och firade med hennes familj, vilket alltid är härligt.
Sen så blev det så att jag var tvungen att åka och köpa tidningen och konstigt nog så passade tomten på att komma på besök just då, så jag missade tomten i år...=)
 
Ja, det har helt enkelt bara varit underbart att få fira jul ordentligt igen!
 
Jag önskar alla där ute en riktigt bra fortsättning och hoppas att ni hade en lika mysig jul som vi hade!
I helgen hade vi lite middagsbesök av nära och kära vänner, så vi passade på att knäcka en flaska Champagne för att fira lite.
Dock så blev det lite bubbel över, och det vill man ju inte skall gå till spillo, men hur gör man för att det inte skall bli avslaget till dagen efter, eller längre än så?
 
Jo, jag fick ett tips av Märtha att ställa en tesked i flaskan och sen bara ställa in flaskan i kylen... skrattretande tyckte ju jag, men hon garanterade att det funkar.
Okej, värt ett försök...
 
Två dagar senare så tog vi lite ost och delade på den sista skvätten bubbel, och tro't eller ej, men det funkade faktiskt, det var kvar kolsyra i flaskan.
 
Så, inför kommande stunder med högtider så har ni nu fått ett tips hur ni bevarar bubblorna i eventuella öppnade flaskor som blir över.
 
 
bubbel, champagne, tips,
En väldigt enkel fråga till dig som läser min blogg...
 
Har du anmält dig till Tobiasregistret?
 
 
 
Om inte, så tycker jag att du skall anmäla dig direkt. Nu är det så smidigt att anmäla sig för man fyller bara i ett formulär på deras hemsida.
 
Det är inget som gör ont eller är jobbigt när man anmäler sig, utan det som sker om du blir antagen är att du skall lämna ett salivprov i hemmet som du sen skickar in till analys. Det går givetvis även att lämna ett blodprov, men det är inget krav längre, utan det går bra med salivprov.
 
Jag tycker att precis alla som bor i Sverige skall anmäla sig, för det är ingen stor grej, men det kan verkligen rädda livet på många som kanske behöver just DIN hjälp.
 
Tänk på det, utan en stamcellsdonator hade jag inte klarat mig!
 
 
Tipsa andra om det här inlägget och dela det mer än gärna på sociala medier. Nya givare behövs!
 
donator, stamceller, tobiasregistret, transplantation,
 
Jag vet att det finns många där ute som har frågor som ligger och pyr och nu tänkte jag att ni skulle få en chans att ställa dessa frågor till mig.
 
Vad skulle du vilja veta om mig, min sjukdom eller liknande?
 
Släng in en kommentar här, så ska jag svara på alla frågor i ett kommande inlägg om några dagar.
Idag är det fars dag, min dag och många andra fäders dag!
Förra året när det var fars dag, min första, så var framtiden otroligt oviss, men nu så ser framtiden så mycket mer ljus ut och det känns fantastiskt!
 
Jag har aldrig varit någon som gillar sådana här dagar, jag tycker inte att man ska behöva en speciell dag för att hedra en far, mor eller liknande, utan det ska man kunna göra alla dagar på året.
 
När Elin frågade vad jag ville ha på fars dag, så sa jag att jag inte ville ha något alls, men jag fick faktiskt sovmorgon och gott kaffe och det räcker så himla väl för mig!
 
Jag har redan min största present i livet och det är Ludvig, mer behövs inte för att jag ska känna att jag är en uppskattad pappa!
 
Sen är det självklart så att det känns lite extra speciellt ändå när man tänker på det faktum vad man har gått igenom och att jag kan sitta med Ludvig i famnen en sån här dag och verkligen få njuta av livet, men jag försöker att uppskatta det så ofta jag bara kan!
 
 
barn, fars dag,
Ni missar väl inte cancergalan på Sjuan ikväll?
 
 
Vi fick frågan om att vara med i ett reportage, men med tanke på att vi har varit så mycket i media och nu bara känner att vi vill få landa i vår vardag och att vi inte hade haft orken att ställa upp på ytterligare reportage och dessutom i tv.
 
Visst hade det varit härligt att få dela med sig och kanske få någon att förstå att man kan ta sig igenom en sån här resa, men det finns andra sätt att nå ut till dessa människor och just då kände vi att det var viktigare att vi fick ägna oss åt varandra och ta hand om varandra.
 
Men, det är bra att man väljer att inte fokusera på enbart bröstcancer, utan man lägger fokus på cancer överlag!
 
Hursomhelst, missa inte programmet ikväll...
cancergalan,
För första gången på närmare två år så fick jag äntligen äta sushi. Sen jag blev sjuk så har jag inte fått eller så har jag inte vågat äta sushi, pga risken att bli magsjuk.
 
Men, i helgen så fick vågadejag mig äntligen på att äta sushi och gott var det, även om jag inte var helt nöjd med hela paketet, men till stor del så var det riktigt gott och nu kommer vi äta sushi lite oftare!
 
 
Nu är det ett par saker kvar som jag har saknat som bara den, och det är kebabtallrik och sen så att få äta en riktigt fin bit oxfilé som är medium rare.
 
Febern som slog mig förra veckan var en biverkning av vaccinationen som jag hade fått, för jag gick och la mig tidigt på kvällen, sov en god natt och vaknade utan feber. Skönt att det inte var något annat!
aml, leukemi, livet, sushi, återhämtning,
 
Jag är tacksam för...
 
- Min älskade familj
- Min släkt
- Elins släkt
- Mina underbara vänner
- Mina kollegor på jobbet
- Att vi har så bra sjukvård i vårt land
- Alla läkare, sköterskor och annan personal som har hjälpt oss på vägen
- Alla runt om i landet som har stöttat oss
- Den person som donerade stamceller till mig
 
Framförallt är jag tacksam för...
 
Att jag har livet i behåll och kan njuta av allt det som jag är tacksam över!