Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

I tisdags var jag uppe i Umeå på en vanlig kontroll och hade haft lite begynnande problem med min mage, men med tanke på min mages historik med IBS så trodde man lite mer på det och skickade hem mig.

På kvällen blev jag dock lite sämre och på eftermiddagen hade de även fått det senaste provsvaret på mitt CMV vilket visade sig vara stigande, så då började varningsflaggorna vifta lite.

 

Man pratade om att starta mig på Valcyte igen, som är medicin mot just CMV och något som jag kan ta hemma, men under natten hade jag lite feber av och till och magen blev inte bättre, så under torsdagen tog man beslutet att jag skulle komma upp till Umeå för att bli inlagd.

 

Man vill inte missa en eventuell GVH i tarmen och så länge jag har problem med magen och lite feberkänningar så är det bättre att de håller mig under uppsikt.

 

Så, igår kom jag upp vid halv fyra och installerade mig på salen.

Idag så har man tagit tarmbiopsier och även tagit ett nytt benmärgsprov för att ligga ett steg före om det skulle vara något med min benmärg. Nu tror man inte att det är så, men tro det gör man i kyrkan, här vill man veta med säkerhet och det känns riktigt bra att man tänker så!

 

Två jobbiga undersökningar, men som båda två gick ganska så snabbt och ger viktiga svar för att snabbt kunna ge mig rätt medicinering.

 

Nu hoppas jag bara att jag inte ska behöva stanna här allt för länge, för det är inget skoj att vara borta från familjen och det är absolut inte skoj att ligga här på salen, man blir uttråkad så snabbt.

 

Men, jag hoppas att jag får åka hem någon gång nästa vecka!

 

Så här är det att ha leukemi och att ha blivit stamcellstransplanterad, man tar några steg framåt och sen något steg bakåt, men så länge det är fler steg framåt än bakåt är jag nöjd! Man kan inte förvänta sig att allt ska gå helt smärtfritt efter en transplantation, det är mycket som kan hända och ske. Det man hoppas på är att man inte ska få allt för mycket saker som ställer till det.