När säger man tack till en andra chans?
17kommentarer
Något som har dykt upp allltmer i mina tankar är det här med att tacka för en andra chans till att leva livet.
Sjätte december 2012 fick jag mina nya stamceller av en donator i England som jag inte vet mycket mer om än att han är runt 30-års åldern.
Att vi vill tacka den här anonyme personen på något sätt är en självklarhet och vi har redan bestämt oss för att vi ska skriva ett brev och även bifoga lite bilder på vår familj där vi tackar för att just han valde att bli donator och gav mig en chans till att få leva vidare och att vår familj får en framtid tilllsammans.
Det vi har fått veta är ju att allt är väldigt hemligt och så, men att man kan få skicka just brev till en donator som går via sjukhuset och sen vidare till donatorn.
Men, frågan som jag ställer mig är mer denna; När skall man välja att skicka ett tackbrev?
Faran är ju inte över än för mig bara för att jag har fått nya stamceller och att det i dagsläget inte finns några som helst tecken på leukemi kvar i min kropp, men återfall kan ju komma och även andra komplikationer som t ex gvh som obehandlad kan ha dödlig utgång.
Hur tänker man som donator?
Vill man veta att ens stamceller har kommit till användning och att det verkar gå bra med risken att man får lära känna en familj som kanske i framtiden drabbas av en katastrof där mottagaren av stamcellerna inte klarar sig, eller vill man kanske inte veta något förrän det att läkarna säger att nu ser allt bra ut och det är ytterst små chanser att något skall gå snett?
Om du är uppsatt som donator eller om du redan har donerat stamceller till någon, hur tänker du gällande den här frågan?
Risken finns ju även att man som donator inte alls vill ha någon som helst kontakt med den person man har donerat till, men min förhoppning är ju att kunna ha någon typ av relation till personen som gav mig livet tillbaka!
Mycket tacksam för kommentarer och reflektioner över detta, från både donatorer och ickedonatorer.
stamcellstransplantation,
tobiasregistret,
17 kommentarer
jarmo salminen
10 May 2013 14:27
Lari, om jag vora donator så skulle jag vara mycket glad att höra att mina stamceller har funkat som dom gjort hos dig. Att det finns risker för återfall och komplikationer är nog donatorn säkert medveten om och det har ju egentligen inget att göra med transplantationen som i ditt fall enligt min menig var lyckad, så nog kan du tacka honom redan nu tycker jag. Sköt om dig grabben och tack för ett fint inlägg.
Fru A.E
10 May 2013 14:30
Jag är ickedonator,men hade nog velat veta att transplantationen gått bra men sen...jag vet inte :(
Fast förstår dig helt & hållet,din lycka över denne personen osv osv/Kram från en icke så pigg Fru A.E just nu!
Natalia
10 May 2013 15:19
Hej Lari!
Jag är donator, och jag kan säga på rak arm att jag gärna hade velat veta hur det gått. man går ju in och blir donator för att hjälpa, för att rädda liv. Och även om något skulle hända längre fram så är det ju donatorn som gjort att du fått den där extra tiden med din familj och på jorden. Sen om det är 2 månader extra eller 40 år extra det kan inte vi styra över. Men det han gjort för dig just nu är ju att han gett dig en andra chans och gett dig mer tid med sin familj, en chans att varje extra dag se din son växa och bli stark.
Jag hade blivit överlycklig som donator över ett brev, ett tack för insatsen. Han kommer lära känna er, och veta hur tacksam du är, och det ger nog honom en otrolig glädje. Förhoppningsvis får det honom att känna sig ännu starkare och säkrare inför nya transplantationer i framtiden, kanske inte bara till dig utan till fler människor som behöver hjälp. Kanske ger det honom boosten att bli donator inom andra områden och på så sätt hjälpa fler.
Jag tycker att du ska skriva brevet nu. Försök att tänka nutid snarare än framtid, det är så du får ut det mesta av varje dag och livet i stort.
Stort lycka till Lari, jag hejar på dig varje dag!
Linda
10 May 2013 15:52
Hej Lari!
Jag hade blivit jätteglad för ett brev om jag hade donerat stamceller.
Min mamma väntade ett år tills hon skrev ett tackbrev till sin donator. Jag tror att donatorn kan välja om de vill ha brevet eller inte. Mamma har inte fått något svar på sitt brev så vem vet, den personen kanske inte ville ha något brev.....
Tror du måste gå på din känsla och vill du skriva ett brev och skicka några kort ska du absolut göra det!!
Lycka till! Kram.
Mia Karlstrand
10 May 2013 17:39
Hej Lari! Vi har en släkting i USA som fått stamceller från en ung kvinna i Tyskland (enda matchningen, inte släkt). Hon var inte någon hemlig donator och så fort vår släkting piggnade på sig, kontaktade han donationscentret och kunde skicka brev och tacka. Han sa, jag vet ju inte om jag lever tills jag blir 100 eller om jag blir överkörd av en bil imorgon .. därför ville jag uttrycka min oerhörda tacksamhet över denna gåva så snabbt som möjligt. Jag tror som övriga skrivit, en donator blir nog både rörd och stolt om han får se att hans donation varit till glädje. Vill donatorn inte ha någon kontakt alls, då hör han inte av sig. Annars kan du få en vän för livet!
Lycka till!
Fnulan
10 May 2013 22:31
Tänkvärt...
Även om du inte är färdig behandlad har ju personen donerat för att ge någon en ny chans till livet. Jag hade tackat direkt.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att det är vändningen för dig.
Massa kramar
Camilla
11 May 2013 14:09
Hej!
Jag är är anmäld donator och jag skulle jätte gärna vilja vem som fått en chans till livet genom min insats! Som donator är man ju medveten om att det inte är säkert att patienten blir frisk men man har åtminstone gjort allt man kan som medmänniska! Hade jag varit du hade jag nog tackat nu :-)! Jag har följt dig en tid men aldrig skrivit något! Jag vill bara säga att jag tycker att du är en kämpe och önskar dig och din familj ett långt och lyckligt liv!!!!
Izabella
11 May 2013 20:29
Jag är inte donator men jag tycker det låter som en bra idé att skriva brev, skicka bilder och tacka. Han har gjort det han har kunnat som medmänniska och genom att skicka ett brev gör ni vad ni kan för att visa er uppskattning. Kämpa på vidare och lycka till!
gudrun
11 May 2013 21:40
Lari :-)
Min dotter fick benmarg fran en obslaktad donator och vi skickade tillsammans ett brev dar vi tackade for den extra tiden vi har fatt. Vi fick aldrig nagot svar, men det kandes skont att ha skrivit brevet. Utan donator hade min dotter inte funnits idag, hade det inte fungerat fanns det I alla fall nagon dar som gav chansen till ett friskt liv. Precis som I kommentaren ovan: donatorn ar ocksa medveten om att det kanske inte fungerar. Man vill kanske inte ge sig till kanna, men skriv ditt brev, jag tror fullt och fast att din donator blir jatteglad over att veta att hans stamceller kickade igang din kropp igen. Och du, min dotter hade gvh fran tarmen I fyra manader. Det var 15ar sedan och hon ar frisk som en notkarna idag. Kampa pa du fixar det aven om det ar kampigt just nu. Kramar till dig och familjen :-) ursakta stavningen, fel tangentbord......
Camilla
12 May 2013 20:52
Hej bästa Lari!
Jag har en dotter (20 år) som fick plötslig hjärtstopp 2013-03-27 på väg hem från jobbet. Hon avled på IVA 2013-03-31. kl 11:48...
Fast att hon var så ung så var hon klok (nästan klokare än mig ibland). Hon hade skrivit på donationskortet så nu är hennes organ till hjälp för någon annan som behöver. Läkaren har berättat att de kommer att höra av sig till mig och säga kön, ålder och stad/land på vilken som har blivit hjälpt av henne...
PS! Jag är en av änglar (sekr) som Du har träffat...
Kramar!
Camilla
Tessa
12 May 2013 21:12
Hej!
Jag hade bestämt mig för att skriva ett brev till min donator då jag fått svaren på min 1 års kontroll. 1års kontrollen var mycket positiv men trots att jag hade en kort som låg här och väntade på att jag skulle skriva ner några rader, så hittade jag inte orden. Hur jag än försökte så kändes det inte rätt. Men en dag, ca 2 år efter transplantationen så poppade orden upp i huvudet, blev nerskrivet på kortet och sänt till donatorn:)
Efter ca 3 veckor fick jag det finaste svaret <3
Lycka till med allt!
Hanna
14 May 2013 14:30
Hej Lari!
Jag är donator och självklart skulle jag vilja höra hur det går för den jag donerat till, däremot är jag egentligen inte intresserad av att bli tackad, även om jag förstår att man som mottagare kanske har känslan att man vill tacka. Jag menar, jag donerar ju inte för att någon ska stå i tacksamhetsskuld, utan för att jag verkligen vill ge det jag kan av medmänskliga skäl. <3
Annette
15 May 2013 14:33
Hej Lari. Jag ska donera och jag hade VERKLIGEN uppskattat kontakt och feedback om jag har kunnat hjälpa någon, jag tror att tacket kan komma hur tidigt som helst! Om man donerar är man ofta medveten om hur skört livet är och har kanske en rejäl empati i kroppen, så ett tackbrev tas säkert emot på helt rätt sätt, MED GLÄDJE och tacksamhet! Kämpa på! Annette
Mim
17 May 2013 22:01
Hejsan! Jag är donator och jag själv hade tyckt det varit jättekul att få ett brev eller liknade :)
Eleni
19 May 2013 00:17
Vad roligt att läsa att du är på bättringsvägen från leukemin! Håller tummarna för dig och din familj!
Gällande donatorbrevet tänker jag som följande: chansen till bättring och till en andra chans fick du ju i princip så fort dem hittat en matchande donator. Redan där har din anonyma donator gjort en fantastisk och osjälvisk gärning- han har ju gett dig möjligheten till ett fortsatt liv. Jag tycker att idén, att skriva ett brev och tacka för detta är fantastisk! Vem skulle inte vilja få höra att ens gärning gett hopp och glädje (och även god utgång) för en annan medmänniska? Do it! Och kämpa på!
Beem
19 May 2013 20:10
Det är en svår fråga. Kanske jag tänker annorlunda om/när det är aktuellt.
Idag känner jag att om jag donerar skulle jag vilja ha ett brev från mottagaren. Jag skulle fundera över hur det gått.
Om jag vore mottagare skulle jag skriva ett brev till donatorn - berätta lite om mig själv.
Alla är vi olika så man får gå på magkänslan. Känns det bra så är det bra.
Lycka till med vad än du beslutar.
Ann-Marie
25 May 2013 00:38
Hej!
Jag är själv donator och hade jag vart din så hade jag blivit överlycklig över din historia och att jag hade fått hjälpa dig. De är faktiskt en sak jag har funderat på själv, OM den dagen kommer och jag ska donera att jag gärna vill veta vem jag ev räddar livet på! Mest för att få verklighet i de hela, att känna av sin goda gärning och kanske kanske få känna sig lite lyckligare själv över vad man har lyckats med :-). Så tänker jag iaf ...
Kommentera