Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Positiva besked igår, inte lika skoj idag!

 

Vi hade ju hoppats på att få åka hem den här veckan och att jag skulle bli utskriven, men nu blir det inte så.

CMV-viruset har ökat i värde och samtidigt så har man inte riktigt kontroll på GVH:n jag har fått.

Normalt sett så håller man GVH under kontroll med hjälp av kortison, men med tanke på att jag har CMV samtidigt så vågar man inte riktigt behandla med kortison.

 

Så, det blir minst en vecka till innan vi får lov att åka hem.

 

Läkaren sa att vi kan få åka hem över helgen, men det känns inte tryggt att vara så långt från Umeå om nu inte allt är ok i kroppen. Dessutom så blir det så mycket bilåkande och det skippar vi gärna.

 

Men, vad är väl en vecka till när man har resten av livet framför sig?

 

Det är klart att det är jobbigt att vi inte får åka hem, speciellt för Elin och Ludvig. Elin hon kämpar på som bara den med att ta hand om Ludvig och sköter allt med honom och samtidigt hjälper och stöttar mig allt hon kan.

 

VÄRLDENS BÄSTA FRU HELT ENKELT!

 

Ludvig han har det tufft han med för det finns inte så mycket utrymme att leka på och inne på salen finns det så många saker han inte får lov att leka med, vilket är frustrerande för honom. Dessutom så har han svårt att somna när det väl är dags, för det är inte samma lugn och ro som det är hemma. Fast när han väl somnat, då sover han som en stock, och det är bra.

 

Jag är iaf otroligt glad över att jag har dem här hos mig, för det är ett enormt skönt stöd och något som piggar upp.

 

Tillsammans är vi starka och tillsammans tar vi oss igenom det här och blir bara ännu starkare!