Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Tänk vad en natt med dålig sömn kan förstöra en helt...

 

I normala fall, så klarar man väl av att inte sova så bra en natt eller två, det har man ju varit med om på jobbet om inte annat.

När man redan är slut både fysiskt och mentalt så är en natt med dålig sömn katastrof, det har jag upptäckt idag.

 

Igår så kände jag mig riktigt trött på kvällen, så jag tänkte att jag skulle hoppa över sömntabletterna som jag har tagit varje natt ett bra tag nu. STORT misstag!

 

Jag lyckades aldrig komma ner i någon djupsömn utan låg mest och var halvvaken hela natten igenom och när klockan väl ringde så skrek varje liten cell i kroppen att den var trött.

 

Hela dagen har jag gått som i en dimma och när jag väl försökt att vila så har jag inte funnit någon ro, utan har nästan har en "utanför kroppen uppplevelse" istället... typ att kroppen och själen inte har hört ihop. Lite läskig känsla om jag ska vara ärlig.

 

Dagen i sig har annars bjudit på min andra "solsemester", den här gången hela sju sekunders solande.

 

Sen har vi lagt upp en "plan" tillsammans med läkaren, och den är att vi ska få åka hem på onsdag nästa vecka, under förutsättning att allt fortsätter att gå bra med CMV och GVH och alla andra komplikationer som har uppstått.

 

Som det är nu så har jag mängder av mediciner som täcker upp allt som bara går att täcka upp, men vi vågar inte tro eller hoppas på något egentligen för det innebär bara en stor besvikelse om vi inte får åka hem på onsdag.

 

Men, OM vi får åka hem, då får vi iaf fira Ludvigs första födelsedag hemma, för han fyller ju ett på torsdag. Vilken underbar födelsedagspresent det hade varit för honom (mest oss).

 

 

Ikväll så kommer jag ta mina sömntabletter och jag skall sova så jäkla gott!