Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

 

Övriga influensor kan vara lika farliga, men det är just svininfluensan som skrämmer mig mest. Visst, jag är inte så sugen på att få maginfluensan som går heller, men jag har uppfattningen av att jag skulle klara den bättre, men jag vet faktiskt inte.

 

Hursomhelst så undviker jag att röra mig i stora folkmassor och försöker att undvika folk jag inte känner så mycket det bara går. Fast, det är svårt med tanke på att jag har sjukhusbesök att genomföra varje vecka och var finns det sjuka människor, jo på ett sjukhus.

 

Sen finns ju rädslan där att allt inte har gått som det är tänkt med transplantationen, att man ska få ett återfall, men senaste chimersmen somtogs förra veckan visade inget avvikande, utan det var som läkaren sa helt perfekt och det känns underbart!

 

Nu väntar jag på att de ska göra tremånaderskollen då det kommer att tas nya benmärgsprover och då får vi bättre svar på hur allt har gått. Bara att tänka positivt och hålla tummar och tår. Det är ett par veckor dit.

 

I övrigt så är det bara bra med oss, vi njuter av att vara hemma igen och att kunna börja leva ett liv igen på något sätt. Det är ju inte direkt att vi kan leva som innan jag blev sjuk, men vi gör iaf det bästa av situationen och försöker skapa oss en vardag och så.

 

Tiden som har gått sen vi kom hem känns som att den har varit fullspäckad med saker som skall göras och besök.

Vi har fått träffa lite vänner och bekanta, och idag så fick vi besök av Kattis och Ture, vilket var helt underbart för äntligen fick Ludvig leka lite med en kompis!