Att anpassa sig till ett liv hemma!

12kommentarer

Nu har vi snart varit hemma en vecka, och det här att anpassa sig till ett liv hemma och börja leva "normalt" igen, det är inte det lättaste har jag upptäckt.
 
Att komma hem efter 10½ vecka på sjukhus med hela familjen, det är en omställning som verkligen tar ut sin rätt.
Visst, det är skönt att komma hem, men oj vad man har ont om ork.
På sjukhuset hade man allt serverat för sig, och det enda som man egentligen hade som mål för dagen var att komma ut och ta en promenad per dag. Mat och dryck fick man serverat, det städades dagligen, Elin skötte Ludvig och jag låg i sängen och försökte återhämta mig från alla komplikationer som uppstått.
 
Sen fick vi flytta till patienthotellet, och där var det nästan samma sak. Elin hämtade maten till mig, det städades varje dag, Elin lekte mest med Ludvig även om jag kunde ägna mycket mer tid åt honom.
Det som skiljde sig var att jag var tvungen att gå till avdelningen två gånger om dagen, vilket blev min vardagsmotion.
 
(Bara att klä på sig var jobbigt ibland)
 
Nu när vi har kommit hem, då hoppar man in i gamla vanor, dvs jag lagar mat, hjälper till med att dammsuga, plocka disken och fylla på diskmaskinen och tömma den, handdiska lite sånt som behövs handdiskas osv. Självklart gör Elin en stor del av detta med, men jag försöker att underlätta för henne så mycket det går för hon har redan dragit ett enormt lass och gör det fortfarande, men jag vill inte att hon ska bränna slut på allt krut heller så jag försöker göra så mycket jag orkar.
 
(Ludvig hjälper pappa i köket lite)
 
Dock tar orken slut snabbare än man önskar... när lunchen är över, då är jag färdig för sängen en stund och ibland så passar jag på att lägga mig samtidigt som Ludvig tar sin lunchvila och då får Elin lite egentid då hon kan läsa, vila eller göra vad hon nu vill utan att ha några måsten.
 
(En tröttis som håller på att vakna på patienthotellet)
 
Alla på avdelningen i Umeå har sagt det att när jag väl kommer hem så kommer jag vara tröttare än jag varit där uppe, och så är det verkligen även om jag inte vill acceptera det fullt ut.
Jag inser att min kropp inte har den ork som den hade innan, 10 kg minskning i vikt (muskelmassa) säger ju sitt och kondisen är ju som den är efter att ha varit nästan sängliggande i ett halvårs tid, men det är svårt att låta bli att försöka göra allt man vill göra ändå.
 
Sjukgymnasten gav mig ett träningsprogram med enkla övningar jag skall försöka göra varannan dag, men än så länge har jag inte haft orken att göra det en enda gång. Men, även här inser jag att det måste få ta sin tid att låta kroppen återhämta sig. Jag kan inte göra allt på en gång som jag vill, utan det får vara små steg i taget.
Om en vecka till så kanske jag kan göra några av övningarna, och sen kan man öka på lite till sen... jag måste lyssna på vad kroppen säger!
 
Men, oavsett hur frustrerande det än är att inte ha orken, så är jag så jäkla glad och lycklig över att vi är hemma igen och att man slipper stanna på sjukhuset när man väl åker dit, ja under förutsättning att proverna inte säger annat.
Jag lagar maten med glädje och att få dammsuga och plocka ur diskmaskinen känns som en självklarhet ändå, för det är just såna vardagssaker man har saknat att kunna göra när man varit borta hemifrån så länge.
 
 

12 kommentarer

tina

11 Feb 2013 22:24

Jag "halkade in" på era bloggar av en slump för ett tag sedan och har följt er resa. Fantastiskt härligt att se att du fixar dammsugning och matlagning igen!
Hoppas att allt bara går åt rätt håll nu och att du/ni får njuta av er guldklimp och ert "nya" liv tillsammans.
Varma kramar till er!
Tina

jarmo salminen

12 Feb 2013 07:44

Ge dig tid. Det blir bättre dag för dag.

Annchristin Strandlund

12 Feb 2013 08:24

Va härligt att ni är hemma igen, och att få se dig o Ludvig stöka på i köket. Det måste vara en stor omställning och ett stort jobb, efter så många veckor på sjukhuset. Kom ihåg att lyssna på kroppen och vila, det gäller både dig o Elin. Kramar från Näsåker

✫ Fru Eriksson

12 Feb 2013 11:18

Håller med Jarmo Salminen...
Ge det tid & ta det lugnt vill såklart även "hälsa"dig hjärtligt välkommen hem!

Beem

12 Feb 2013 13:38

Jag förstår att de kanske känns ung. som när man jobbar med något projekt och det sen är klart. Då uppstår som en tomhet.
Jag tycker det är helt otroligt att du orkar göra det du gör. Tur du har hjälp i köket av Ludvig hihi.
Det är ingen liten behandling du gått igenom.
Ta en dag i taget. Nu kommer det bara att bli bättre.
Ha det riktigt bra med din fina familj.
Kram till er alla.

Katarina

12 Feb 2013 14:08

En dag i taget ;)

Izabella

13 Feb 2013 10:41

Härligt att ni är hemma! Du har en fantastisk fru, en underbar , söt liten son. Fortsätt kämpa men ha tålamod. Gör det du orkar, ha inte allt för bråttom, allt kommer att gå bättre med tiden! Önskar endast det bästa till alla er tre.

✫ Fru Eriksson

14 Feb 2013 13:18

Lämnar massa Hjärtan till ER idag på alla ♥-ans Dag!
/Kram

hanna

14 Feb 2013 21:46

hej,
har kikat runt på din designblogg (den är super) för att förstå detta med hur man kan jobba lite med sin blogg, när jag såg inlägget om din sjukdom så snörptes liksom hjärtat åt, all kraft till dig och din familj. Kram

Beem

14 Feb 2013 23:07

Alla Hjärtans Dag - kram till dig och din familj.

Malin

16 Feb 2013 18:18

Hejja er. Vad fantastiskt att äntligen få kommit hem till vardagen igen. Håller tummar o tår för att du får fortsätta vara hemma nu.

Veronica

18 Feb 2013 00:31

Vad härligt att ni får vara hemma nu även om det är en stor omställning för er alla. Hur jobbigt det än är att erkänna att du inte är riktigt så fit som du tror att du är, så är det ju faktiskt ett faktum.

Bara omställningen mellan lång tid på sjukhus (jag vet, har själv tillbringat över 3 månader på raken där) och hemma är svår. Du har dessutom gått igenom något fruktansvärt slitsamt det sista året.

Jag vågar dock lova att du snart kommer att orka dammsuga med raketfart.... och att det kommer att vara precis lika tråkigt som det var innan du blev sjuk ;)

Ta hand om er!

Kommentera

Publiceras ej