Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Ja det här med att äta och ligga på sjukhus en längre tid är inte det lättaste, det kan jag lova er, speciellt om man har genomgått cellgiftsbehandlingar för de påverkar en på så mycket negativa sätt som påverkar matlust och allmänmåendet.

 

Men något som jag har reflekterat över nu när jag har varit här i Umeå ett par veckor, det är vilken makalös skillnad det är på tänket om kost mellan Landstingen.

 

När man ligger på hematologen och genomgår tuffa behandlingar och mår pyton och dessutom är under behandling lång tid, då är det en sak som läkare och sköterskor håller stenkoll på, och det är hur mycket man äter och dricker.

 

Det är en av de absolut viktigaste sakerna för att kunna bli bättre snabbt, och för att man inte ska rasa helt och hållet i vikt. För rasa i vikt, det gör man... jag tappade som mest 13kg när jag låg i Sundsvall. Visst mycket av det är muskelmassa som inte underhålls, men så funkar ju kroppen med, att om den inte får i sig tillräckligt med kalorier på en dag så måste den ta av något annat, och tyvärr är det inte fettet som ryker först, utan musklerna.

 

Hade det varit fettet, då hade man sagt "Hej beach 2013" när man kom ut från sjukan... värsta deffen i så fall, men icke!

 

Problemet som har uppstått för mig är att pressen på att äta och att tvinga i sig mat när man verkligen mår pyton och inte ens kan tänka sig att stoppa en godisbit i munnen är att det blir en ond cirkel. För mig var maten något enormt ångestladdat när jag tillbringade tiden i Sundsvall. Jag tittade på klockan någon timme innan det var lunch och då kom ångesten krypandes att snart är det mat.

 

Sköterskorna där försöker verkligen med allt, men de har inte resurserna för att kunna hjälpa en på bästa sätt, för urvalet av mat och alternativa rätter är så otroligt små. Jämför man med Umeå, så är skillnaden gigantisk.

 

Först och främst så är kvaliteten på maten i Umeå många gånger bättre. Man använder sig av ett uppvärmningssätt som gör att maten ser aptitlig och fräsch ut, dessutom så smakar den mycket mer än maten i Sundsvall.

I Sundsvall så kommer maten i värmeskåp som pluggas i väggen 1-2 timmar innan det är dags att servera maten, vilket innebär otroligt lång uppvärmningstid.

 

Menyn för veckan skiljer sig med. I Sundsvall så finns det en rätt att välja på, en till lunch och en till middag, sen kan man beställa önskekost om det är något man inte vill ha, men då måste det beställas två dagar innan och hur lätt är det att veta vad du vill äta om två dagar när du mår dåligt nästan dagligen?

 

I Umeå så finns det fyra maträtter för varje dag man kan välja mellan, dvs dubbelt utbud och du kan själv välja om du vill ha en rätt till lunch eller middag, eller samma rätt båda målen. Visst, du måste beställa din mat dagen innan, men det är ändå mycket bättre urval och större möjligheter att välja något som du vet med dig kanske skulle kunna funka.

Om det nu skulle vara så att du har en dålig dag och inget av det som du har bestämt funkar just den dagen, då finns det en meny med smårätter som allltid finns om det inte är slut förståss. Det är bland annat: Paj, spagetti och köttfärssås, lasagne, diverse soppor, omelett, pannkakor, crepes, toast osv osv.

 

 

I Sundsvall försöker man så gott man kan bland sköterskorna, svänga ihop en omelett om det finns ägg, värma en paj från felix, om det råkar finnas någon, men sen så tar möjligheterna slut ganska så snabbt.

 

En annan sak som skiljer sig massor, är att i Umeå så finns det en kyl ute i korridoren med lite blandat gott, bland annat läsk, mineralvatten, juice, jacky chokladpudding och någon liten kakbit och där får man som patient gå och ta det man vill. Det är inte så viktigt vad det är för kalorier man får i sig, utan bara man får i sig är lite mottot som finns, och läsk är ju lätt att få att slinka ner. Självklart är det bästa vanlig mat, men kan man inte, så kan man inte.

 

Ja just det, jag glömde det ju det som imponerar mest... några gånger varje vecka så bakar personalen egna kakor av olika slag här på avdelningen, vilket jag tror kan locka många till att ta en liten extra fika och få lite fler kalorier på en dag.

 

Jag förstår att man sparar massor av pengar i Västernorrland, men vafan, man kanske måste börja kika lite på vad som är viktigt för patienterna och personalen, och inte bara sin egen plånbok eller bästa kompisen som råkar vara konsult! (Ja, en förbannad käftsmäll åt de som bestämmer)

 

Tyvärr tror jag inte att det kommer bli någon förändring förrän någon högt uppsatt som har något att säga till om gällande dessa frågor själv drabbas av någon liknande sjukdom.

 

Om man inte får i sig tillräckligt med kalorier på en dag, då kan man få en sån här trerätters: