Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Vår önskan gick hem, vi fick komma hem innan Ludvigs födelsedag!

 

Idag så fyllde vårt lilla underverk ett år, och det har firats med tårta, paket och besök!

 

Det är helt otroligt att det redan har gått ett år, och när jag tänker tillbaka på året som har gått så är det lite med en klump i magen men med stor stolthet ändå.

 

Klumpen i magen är ju helt beroende på min jäkla sjukdom som har gjort att jag inte kunnat vara den pappa som jag har velat vara. Det är ju en hel del saker som jag inte har kunnat göra och när jag har varit på sjukhuset och varit infektionskänslig så har inte Ludvig kunnat vara med mig.

 

Elin har fått dra ett enormt lass och har gjort det helt otroligt bra. Bara en sån sak som att byta blöjor, vilket jag inte har fått göra när jag blev sjuk, det har Elin gjort utan att klaga. Ja det är bara en liten sak i det stora hela och när jag väl har kommit hem och kunnat vara pappa, då har jag inte alltid haft orken till att göra allt som jag velat. Då har Elin dragit lasset igen och gjort det utan att klaga en enda gång!

 

Jag tror inte att jag behöver påpeka att jag har världens bästa fru och att hon är en underbar mamma till Ludvig, men jag gör det ändå!

 

Men, med facit i hand, så har ju faktiskt allt gått bra ändå... Ludvig vet ju att det är jag som är pappa och tyr sig till mig med massor av kärlek.

Jag menar inte att jag har varit en dålig pappa utan jag har bara inte kunnat vara den pappa som jag hade tänkt mig vara.

Det bästa är ju att vi har massor av år då vi kan ta igen förlorad tid.

 

Idag har det bara varit en massa glädje och leenden, och det är det jag tar tillvara på!