Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Nu när jag var uppe i Umeå senast, så passade jag på att fråga om jag fick lov att borja byta blöjor på Ludvig, för det är något som jag inte har fått göra under tiden som jag har haft nedsatt immunförsvar. Nu så tyckte läkaren att jag mycket väl kan göra det, bara jag är noga med att tvätta händerna efter och speciellt när det är bajsblöjor.

 

Det kan kännas lite banalt, men för mig är det ändå en stor sak att kunna göra det, för det innebär dels att Elin inte behöver byta precis alla blöjor utan det kan jag göra, och det innebär dessutom att Ludvig kan vara hemma med mig längre tid och Elin har möjligheten att åka iväg och få lite egentid med vänner eller så.

 

 

Men, det är inte lätt det där när man inte har fått göra det sen jag blev sjuk, och ett bra exempel är när jag hade bytt blöja på Ludvig igår inför att han skulle somna. Det var väl inga större bekymmer att få på honom blöjan, han krånglade lite så att jag hade lite problem att få till det med spännena, men tyckte väl att jag hade fått på honom blöjan bra ändå.

Hm, eller inte... imorse när Ludvig vaknade och väckte oss, då låg han utan blöja. Den hade helt enkelt lossnat så lillen låg naken i sängen. Elin och jag fick oss iaf ett gott skratt så där på morgonkvisten.

 

En annan sak som känns bra är att jag nu kan följa med på kontroller och idag så var vi på 1,5 årskollen och Ludvig fick en vaccination i armen och var så otroligt duktig. Han sa inte ett pip när han blev stucken och har varit precis som sig själv hela dagen.

 

För mig börjar det verkligen falla in att jag är pappa till den underbara son som Ludvig är, att det är mitt eget kött och blod och att han faktiskt inser att jag är hans pappa med. Det är stora känslor som dyker upp inom mig och det blir än mer större när jag tänker tillbaka på resan som jag har gått igenom och där vi faktiskt inte ens visste om jag skulle överleva från början. Nu har det gått ett år och jag börjar kunna vara den pappa som jag alltid önskat att få vara till mina blivande barn, även om det fortfarande är långt kvar innan man kan göra exakt allt som jag hoppats på att få göra.

 

 

Det är en grym känsla i vilket fall som helst!

 

Förresten, jag fick äran att skriva ett inlägg hos Fnulan häromdagen, då hon anser mig och Elin vara stora inispiratörer till henne, ni får mer än gärna läsa inlägget om ni känner för det: http://www.femme.se/fnulan/2013/08/13/fnulans-inspirator/