Min kamp mot cancern, Akut myeloisk leukemi, AML

Jaha, en dag hann vi med att vara i Umeå tills det att Ludvig började bli snorig...

Eller ja, han har varit lite snuvig några dagar redan och det har vi alla varit, men inatt så blev det riktigt snorigt för han och han vaknade runt 4 och hade svårt att andas på ett bra sätt för näsan var täppt och i munnen fanns ju nappen.

 

Elin fick upp och vagga honom i famnen tills han somnade om igen, men sen sov han resten av morgonen till 8 faktiskt.

 

 

Nu har vi kollat upp de alternativ som finns på sjukhuset, men alla rum och lägenheter som finns verkar vara upptagna och Elin har kollat lite på hotell och vandrarhem, men allt är fullbokat.

 

Så just nu vet vi inte hur vi ska göra och för Elin är det här riktigt jobbigt och det påverkar ju mig med att se Elin så trött och matt.

 

Det är lite samma visa som det var i början av min sjukdom, när vi fick veta att jag inte kan vistas i vårt mögelskadade hus, vilket ledde till att varje gång jag skulle få permis från sjukhuset var Elin tvungen att hitta ett tillfälligt boende där vi kunde vara.

 

Ja, vi får se hur det hela löser sig... hade landstinget i Västernorrland inte lagt så förbannat mycket pengar på konsulter och fallskärmar till chefer hade de kanske kunnat ha kvar möjligheten att anhöriga fick bo på patienthotellet här i Umeå, men nu kostar det oss över 1000:- natten om Elin ska bo där!